sirpringles

Men det är också det undermedvetna som vet vad vi vill, och det som vi egentligen borde göra. Men nästan ingen lyssnar på sitt undermedvetna. Vi har blivit för bekväma i oss själva. De flesta av oss gör samma sak, dag ut och dag in, med få ändringar. Jag vet att det är ironiskt att just jag säger det här, men så är det: människan måste lära sig att det inte finns något att frukta, någonstans, när saker ändras. till och med det är att det blir mörkt, eller kallt tycker vi det ändras för mycket. Vi tänder en lampa, eller tar på oss en tröja. Varför? För ändringen gör oss rädda, innerst inne. Men det finns inget där. Mörkret gör oss inget, lika lite som kyla.
När en nära person dör, ändras livet också. Det är en stor ändringen, som vi också är rädda för. För vi förstår den inte. Om vi lärde oss att förstå den, skulle vi inte vara lika rädda. Vissa människor har gjort det, eller så tror dom bara. Vi vet inte. Det är dom som vet om dom har rätt.
I sitt undermedvetna.