Bajs
<div style="width: 400; text-align: center; font-family: sans-serif; font-size: 9pt;"><p style="margin-right: 0; margin-left: 0; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #7F0000;"><b>Greens</b><br>Circle I Limbo</p><p style="margin-right: 10; margin-left: 10; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #8F0000;"><b>Riceboys</b><br>Circle II Whirling in a Dark & Stormy Wind</p><p style="margin-right: 20; margin-left: 20; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #9F0000;"><b>Hipsters</b><br>Circle III Mud, Rain, Cold, Hail & Snow</p><p style="margin-right: 30; margin-left: 30; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #AF0000;"><b>Scientologists</b><br>Circle IV Rolling Weights</p><p style="margin-right: 40; margin-left: 40; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #BF0000;"><b>General asshats</b><br>Circle V Stuck in Mud, Mangled</p><p style="border-style: solid none; border-color: black; background: white; margin-top: 0; margin-bottom: 0;">River Styx</p><p style="margin-right: 50; margin-left: 50; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #CF0000;"><b>Militant Vegans</b><br>Circle VI Buried for Eternity</p><p style="border-style: solid none; border-color: black; background: white; margin-top: 0; margin-bottom: 0;">River Phlegyas</p><p style="margin-right: 60; margin-left: 60; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #DF0000;"><b>George Bush</b><br>Circle VII Burning Sands</p><p style="margin-right: 70; margin-left: 70; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #EF0000;"><b>Parents who bring squalling brats to R-rated movies</b><br>Circle IIX Immersed in Excrement</p><p style="margin-right: 80; margin-left: 80; margin-top: 0; margin-bottom: 0; background: #FF0000;"><b>The Pope</b><br>Circle IX Frozen in Ice</p><p><a href="http://www.gaydeceiver.com/misc/hell/" style="color: red;">Design your own hell</a></p></div>
Aggressioner - ut
Det här kommer att bli en kort, innehållsfattig blogg där jag gnäller. Alltså inte särskilt kul att läsa, men jag måste bara få ut det ur mitt system.
Jag blir otroligt irriterad på att man måste vara som andra för att kunna bli accepterad, ibland till och med av de som ska föreställa vänner. Något jag blir ännu mer irriterad över, är de som faktiskt ger upp sig själva, sin personallitet, liv, intressen, för att bli accepterad. De som desperat söker efter uppmärksamhet, vänskap och gemenskap genom att göra det som de blir tillsagda att göra.
Om jag hade haft fler än två läsare, hade antagligen större delen av den skaran rannsakat sig själva, och kommit fram till det faktum att "Så är inte jag" fast de egentligen skulle veta, längst inne, att dom är det. Jag gör också det ibland, men verkligen inte i samma grad som... Tja, kanske 95% av världen.
Jag har nu också gett upp mitt hopp om jämställdhet i världen: Om vissa personer inte kan behandla två människor av olika kön lika, hur ska då flera miljarder människor kunna behandla människor av olika ras, religion och kultur lika?
Det verkar inte bli så mycket av världsfreden....
Som sagt, kanske inte så kul att läsa, men nu har jag fått ut mina tankar.
Jag blir otroligt irriterad på att man måste vara som andra för att kunna bli accepterad, ibland till och med av de som ska föreställa vänner. Något jag blir ännu mer irriterad över, är de som faktiskt ger upp sig själva, sin personallitet, liv, intressen, för att bli accepterad. De som desperat söker efter uppmärksamhet, vänskap och gemenskap genom att göra det som de blir tillsagda att göra.
Om jag hade haft fler än två läsare, hade antagligen större delen av den skaran rannsakat sig själva, och kommit fram till det faktum att "Så är inte jag" fast de egentligen skulle veta, längst inne, att dom är det. Jag gör också det ibland, men verkligen inte i samma grad som... Tja, kanske 95% av världen.
Jag har nu också gett upp mitt hopp om jämställdhet i världen: Om vissa personer inte kan behandla två människor av olika kön lika, hur ska då flera miljarder människor kunna behandla människor av olika ras, religion och kultur lika?
Det verkar inte bli så mycket av världsfreden....
Som sagt, kanske inte så kul att läsa, men nu har jag fått ut mina tankar.
Dreams and decisions
Jag sitter och lyssnar på Metallica, och slås av en tanke: Vad utbildade sig James Hetfield till? Eller Kurt Cobain? Eller vem som helst, som vi nu ser som stora stjärnor? Det fick mig också att tänka på vad jag ska utbilda mig till. Vid jul i år är det dags att välja gymnasium, men vad ska man välja? Jag har inte riktigt några planer, bara idéer som säkert kommer vissa sig vara värdelösa, precis som dom flesta andra idéer jag fått genom tiderna. Karolinska är självklart, men vad?
Estetiskt - Bild eller musik lockar otroligt mycket, då jag skulle älska att bli tatuerare eller musiker. Men är jag bra nog? Jag tror inte det, efter att ha sett många exemplar på bilder, musik och inte minst tatueringar, vars nivå jag aldrig kommer kunna nå upp till. Men chansa kan man ju; Vad är livet utan en risk?
Natur - En annan linje som lockar mig mycket, man kan ju trots allt bli väldigt mycket med bra betyg i Naturlinjen. Men det är ju det, betygen. För att få bra betyg behövs studerande, och för att studera behövs fokus: Något som jag har väldigt svårt med, med alla distraktions moment jag har i mitt liv. Dessutom är matte en stor del av naturlinjen, och jag är naturligt dålig på matte.
Sam - En linje jag antagligen inte kommer att välja; SO är inte min starka sida, och som det hörs på namnet är det inte det optimala valet för mig: Diskussioner, vilket vi fick pröva på kursen, verkar vara en stor del, och jag har aldrig varit bra på att lägga fram mina argument och åsikter på ett bra vis.
Så det står mellan estetiskt och Natur. Inte ett lätt val, men jag har ett halvår på mig att hitta mig själv och vad jag vill göra med mitt liv.
Annars kan jag ju jobba på Orica, som min mor, far, bror och syster gör/har gjort. Men det är en lösning jag helst undviker.
Estetiskt - Bild eller musik lockar otroligt mycket, då jag skulle älska att bli tatuerare eller musiker. Men är jag bra nog? Jag tror inte det, efter att ha sett många exemplar på bilder, musik och inte minst tatueringar, vars nivå jag aldrig kommer kunna nå upp till. Men chansa kan man ju; Vad är livet utan en risk?
Natur - En annan linje som lockar mig mycket, man kan ju trots allt bli väldigt mycket med bra betyg i Naturlinjen. Men det är ju det, betygen. För att få bra betyg behövs studerande, och för att studera behövs fokus: Något som jag har väldigt svårt med, med alla distraktions moment jag har i mitt liv. Dessutom är matte en stor del av naturlinjen, och jag är naturligt dålig på matte.
Sam - En linje jag antagligen inte kommer att välja; SO är inte min starka sida, och som det hörs på namnet är det inte det optimala valet för mig: Diskussioner, vilket vi fick pröva på kursen, verkar vara en stor del, och jag har aldrig varit bra på att lägga fram mina argument och åsikter på ett bra vis.
Så det står mellan estetiskt och Natur. Inte ett lätt val, men jag har ett halvår på mig att hitta mig själv och vad jag vill göra med mitt liv.
Annars kan jag ju jobba på Orica, som min mor, far, bror och syster gör/har gjort. Men det är en lösning jag helst undviker.
Männsikan har förlorat sitt kall
Vi gör saker vi inte vill. Alla gör det, det är bara att inse. Ingen är den perfekta person man vill vara, den som alltid gör som man själv vill. Vi har alltid någon som påverkar oss. Undermedvetet.
Men det är också det undermedvetna som vet vad vi vill, och det som vi egentligen borde göra. Men nästan ingen lyssnar på sitt undermedvetna. Vi har blivit för bekväma i oss själva. De flesta av oss gör samma sak, dag ut och dag in, med få ändringar. Jag vet att det är ironiskt att just jag säger det här, men så är det: människan måste lära sig att det inte finns något att frukta, någonstans, när saker ändras. till och med det är att det blir mörkt, eller kallt tycker vi det ändras för mycket. Vi tänder en lampa, eller tar på oss en tröja. Varför? För ändringen gör oss rädda, innerst inne. Men det finns inget där. Mörkret gör oss inget, lika lite som kyla.
När en nära person dör, ändras livet också. Det är en stor ändringen, som vi också är rädda för. För vi förstår den inte. Om vi lärde oss att förstå den, skulle vi inte vara lika rädda. Vissa människor har gjort det, eller så tror dom bara. Vi vet inte. Det är dom som vet om dom har rätt.
I sitt undermedvetna.
När en nära person dör, ändras livet också. Det är en stor ändringen, som vi också är rädda för. För vi förstår den inte. Om vi lärde oss att förstå den, skulle vi inte vara lika rädda. Vissa människor har gjort det, eller så tror dom bara. Vi vet inte. Det är dom som vet om dom har rätt.
I sitt undermedvetna.
"Warning: This game features violence, gore and extreme whiteness"
Detta blogg inlägg kommer att handla om spel, moral och rasism. Klaga inte.
Resident Evil har alltid varit ett perfekt exempel på Survival-horror, en spelserie som alltid tagit genren till nya nivåer: Det första Resident Evil till Playstation var ett av de första spelen med den smått geniala idén att använda zombier som fiender i ett spel; Resident Evil 3 introducerade helt nya rörelsescheman till genren; Resident Evil Zero hade revolutionerande dubbelstyrning, och Resident Evil 4 hade en perfekt kameravinkel, som kombinerade precisionen i Första persons-vy, med den enklare uppsikten av omgivningen i Tredje persons-vy. Nästa år kommer nästa del i serien, Resident Evil 5, och alla nördar, inklusive mig, är förstås så exalterade att vi nästan springer i taket. Denna del inkluderar delar som aldrig tidigare funnits i ett Resident Evil-spel: zombieskjutande mitt på ljusan dag, och att få spela som gamle gode Chris Redfield är en dröm som blir sann. Resident Evil 5 utspelas också på en plats som jag aldrig hört talas om tidigare i ett skräckspel: Afrika. Och här börjar problemen.
"Vilka problem?" tänker ni. Jo, det är så att Chris Redfield, är en vit man. Och alla invånare i Afrika är, som väntat, svarta. Och detta stör uppenbarligen många: Att en stor, muskulös, vit man skjuter svarta bybor i Afrika. All världens moraltanter skickade arga brev till Capcom, och sa att "Resident Evil 5 är rasistiskt". Då undrar jag, är det inte moraltanterna som, i hemlighet, är lite smygrasister? Att vilja ändra hudfärgen på en Afrikan är nog lite att gå över gränsen, tycker jag. Nu tänker jag säga en sak, som jag kommer stå för: Det är bara ett förbannat spel! Och ingen klagade på att Leon sköt spanjorer i Resident Evil 4, eller att mord utförs i så gott som alla spel! Men oj, det glömde jag: Det är många svarta i Afrika, och det är bara en vit man som går lös på dom med vapen. Eller ja, ensam är han ju inte: Han har en kvinnlig kompanjon vid namn Sheva. Men det har inte varit några klagomål på henne från någon.
Men Capcom gav efter, och nu är varenda invånare i Afrika: vit. Varför? På grund av några överreagerande människor, som vill lära sina barn att att vara goda medborgare, och inte skilja på svarta och vita. Men vad är det då dom gör?
From the brain of Sir Pringles
Resident Evil har alltid varit ett perfekt exempel på Survival-horror, en spelserie som alltid tagit genren till nya nivåer: Det första Resident Evil till Playstation var ett av de första spelen med den smått geniala idén att använda zombier som fiender i ett spel; Resident Evil 3 introducerade helt nya rörelsescheman till genren; Resident Evil Zero hade revolutionerande dubbelstyrning, och Resident Evil 4 hade en perfekt kameravinkel, som kombinerade precisionen i Första persons-vy, med den enklare uppsikten av omgivningen i Tredje persons-vy. Nästa år kommer nästa del i serien, Resident Evil 5, och alla nördar, inklusive mig, är förstås så exalterade att vi nästan springer i taket. Denna del inkluderar delar som aldrig tidigare funnits i ett Resident Evil-spel: zombieskjutande mitt på ljusan dag, och att få spela som gamle gode Chris Redfield är en dröm som blir sann. Resident Evil 5 utspelas också på en plats som jag aldrig hört talas om tidigare i ett skräckspel: Afrika. Och här börjar problemen.
"Vilka problem?" tänker ni. Jo, det är så att Chris Redfield, är en vit man. Och alla invånare i Afrika är, som väntat, svarta. Och detta stör uppenbarligen många: Att en stor, muskulös, vit man skjuter svarta bybor i Afrika. All världens moraltanter skickade arga brev till Capcom, och sa att "Resident Evil 5 är rasistiskt". Då undrar jag, är det inte moraltanterna som, i hemlighet, är lite smygrasister? Att vilja ändra hudfärgen på en Afrikan är nog lite att gå över gränsen, tycker jag. Nu tänker jag säga en sak, som jag kommer stå för: Det är bara ett förbannat spel! Och ingen klagade på att Leon sköt spanjorer i Resident Evil 4, eller att mord utförs i så gott som alla spel! Men oj, det glömde jag: Det är många svarta i Afrika, och det är bara en vit man som går lös på dom med vapen. Eller ja, ensam är han ju inte: Han har en kvinnlig kompanjon vid namn Sheva. Men det har inte varit några klagomål på henne från någon.
Men Capcom gav efter, och nu är varenda invånare i Afrika: vit. Varför? På grund av några överreagerande människor, som vill lära sina barn att att vara goda medborgare, och inte skilja på svarta och vita. Men vad är det då dom gör?
From the brain of Sir Pringles
Ojojoj, en blogg!
Så, då har även jag fallit i Mainstream fällan: Jag har en blogg! Amanda övertalade mig, och egentligen: Varför inte? Jag har trots allt en blogg på Gamereactor. Visserligen inte jätte seriöst , men en blogg likväl.
Så här är det alltså meningen att man ska skriva lite intressanta saker som händer. Tyvärr får ni som läser min blogg, om jag fortsätter skriva, antagligen bara läsa vardagliga tråkigheter. Kanske en och annan dålig hemmagjord låt text om ni har tur. Men så är det! Läs det om ni vill: Ingen tvingar er!
Någon gång kommer väl ett seriöst inlägg, när jag har något att skriva om... Ni kan väl kika in då?
Så här är det alltså meningen att man ska skriva lite intressanta saker som händer. Tyvärr får ni som läser min blogg, om jag fortsätter skriva, antagligen bara läsa vardagliga tråkigheter. Kanske en och annan dålig hemmagjord låt text om ni har tur. Men så är det! Läs det om ni vill: Ingen tvingar er!
Någon gång kommer väl ett seriöst inlägg, när jag har något att skriva om... Ni kan väl kika in då?
♥ Och jag kommer sakna Amanda Pålsson som fan! ♥
Vi syns till jul hoppas jag, men det är för länge kvar.
Vi syns till jul hoppas jag, men det är för länge kvar.